Bô Yin Râ
Stiftelsen i Sverige


Hem

Introduktion

"Om mina skrifter"

"Om mitt namn"

Biografi

Svenska böckerna
med kapitel

Böckerna med kom-
mentar av Bô Yin Râ

Originalskrifterna

Om Bô Yin Râ

Om livet efter döden och reinkarnation

Stiftelsens historia

 

Länkar

Adresser

Beställning

Kontakt

Nytt

Om mitt namn


JAG härstammar från en familj som inte hade några som helst litterära intressen.

Mina förfäder var bönder, skogvaktare och hantverkare. Jag har aldrig hört talas om att någon haft ett yrke som var förknippat med läsning av böcker.

Om min far kan jag visserligen berätta, att han mycket gärna läste, men att han bara fick tid till det efter hårt kroppsarbete.

Men det var bara en noggrant avgränsad litteratur som han intresserade sig för. Han frågade inte efter författaren (utom i fråga om skrifterna av hans älskade Alban Stolz, vars ”väckrop” för katoliker han läste med glädje om och om igen), utan det han först sökte i en bok var alltid biskopens ”imprimatur”, som var en garanti för att en katolik kunde läsa den utan att hans tro tog skada.

Det skulle också dröja tills jag blev över tjugo år innan jag läste en bok som inte var godkänd av kyrkan, om man undantar skolböcker och skrifter om anatomi, perspektiv, måleriteknik och liknande. Även då inhämtade jag först, och fogade mig därmed efter en kyrklig föreskrift, dispens från ärkebiskopens ordinariat i München, för att därigenom med gott samvete kunna lära mig lite mer om tysk litteratur än det som stod i skolans läsebok. –

 

Allt detta måste jag nämna här, om jag skall kunna förklara det som senare hände mig, då jag – såsom en plikt gentemot min andlige lärare och av en känsla av ett inre tryck – slutligen vågade försöket att framträda offentligt med det som jag kunde ge mina medmänniskor. – Det var inte lätt! Jag måste bekämpa betydande motstånd inom mig själv innan jag till slut var beredd att ta på mig det ansvar, som enligt min mening var och en tar på sig som genom det tryckta ordet till omvärlden överlämnar något han själv har formulerat.

Men författarnamnet, som jag skulle använda då jag gav upplysningar om det jag andligen upplevt, tvekade jag aldrig om. Från allra första början var det klart, att det inte var möjligt att tala om mina andliga erfarenheter under det namn, som alltid framstått för mig som det allra ytligaste i mitt fysiska liv: - som en visserligen praktiskt nödvändig ”etikett” för mantalsverket men intetsägande då det gäller att karakterisera den som bär det. –

Min andliga skolning har givit mig en helt annan uppfattning om ett sant ”namns” väsen. Jag har lärt mig att man kan gå vidare från ett namn till ett annat, att vissa bokstäver i ett verkligt ”namn” kan fungera som andliga antenner, med mera. Jag har själv som andlig elev burit ”namn” som jag först måste ”övervinna” för att bli värdig mitt namn. Jag känner mig själv numera bara i detta ”mitt” namn, så att jag ibland, om så bara under bråkdelen av en minut, måste tänka efter vad jag heter enligt adressregistret, och sedan denna tid skriver det vanliga tilltals - och familjenamnet, Joseph Schneiderfranken, utan någon som helst inre känsla av att vara förknippad med det…

Å andra sidan höll jag samtidigt under hela ungdomstiden fast vid att det bara var en boks innehåll som var viktigt, så att jag för det mesta knappt brydde mig om författarens namn. Jag tyckte därför att jag inte var särskilt viktig som författare, och så länge det gick försökte jag på alla sätt att ignorera att man ägnade mig ett personligt intresse utöver intresset för mina skrifter. Så försöker jag även idag att avböja ett sådant intresse.

Mina allra första alster, som nu ingår i ”BOKEN OM DEN KONUNGSLIGA KONSTEN” men som då kom ut som små försök, undertecknade jag bara med bokstäverna B.Y.R. Det var först med ”BOKEN OM DEN LEVANDE GUDEN” som jag efter råd från bokhandlare beslöt mig för att underteckna med hela namnet i stället för med begynnelsebokstäverna – trots dess orientaliska klang. –

Jag visste mycket väl, att jag därigenom skulle råka ut för flera svårigheter, och att jag – just hos de människor som i första hand skulle läsa mina böcker – genom det asiatiskt klingande namnet, som ju bara kunde uppfattas som en sökt ”pseudonym”, skulle mötas av den största misstro. Jag såg också att nyfikenheten var alltför uppeggad för att de skulle förskona mig från frågor om ”betydelsen” av min förmenta ”pseudonym”.

Men då min rådgivande bokhandlare inte alls delade dessa farhågor och också med rätta påpekade, att ett kapitel i boken ”om den levande Guden” ger utförliga upplysningar om andliga namns egenart, så fattade jag till slut tillräckligt förtroende för mina läsares omdömesförmåga och sade mig själv, att de väl utifrån hela innehållet i boken måste inse vem de hade framför sig: - att de alltså säkert inte skulle kunna tro att jag ansåg det nödvändigt att framträda i en ”bengalisk” självillumination genom en utländskt klingande pseudonym…  

Glädjande nog kan jag konstatera att detta förtroende var berättigat för de flesta av dem som läser mina böcker.

Därutöver hör jag emellertid också ibland talas om människor, som med en begriplig fördomsfullhet tar anstöt av det ”exotiska” namnet och därför tror sig ha skäl att vägra att läsa mina skrifter, utan att ens ha tagit del av innehållet av en enda sida.

Andra är mycket angelägna om att få en tysk och tydlig ”översättning” av namnet.

Jag kan inte svara dem på annat sätt än genom att till de första säga: ”Om du tar anstöt av att jag skriver i det namn, som ljudmässigt är det enda jag kan identifiera mig med, och om du tycker att detta namn låter alltför ’exotiskt’, så får du gärna kalla mig vad du vill, men läs vad jag har skrivit även för dig!” – och till de andra: ”Om du absolut måste ’tänka’ dig något i samband med mitt namn, ha då tillsvidare tålamod tills du inom dig kan uppfatta ljudvärden så som musikern uppfattar klangvärden som beskrivs i form av noter”.

För övrigt måste man väl också förstå att jag skulle kalla mig Bô Yin Râ av ren tillgivenhet till den andlige lärare som gav mig namnet, även om dessa tre stavelser var lika ”främmande” för mig som de tycks framstå för andra.

Jag måste här en gång för alla säga, att det inte är fråga om tre ord, vars ”mening” skulle kunna avslöja någon hemlighet, även om de tre stavelserna hör till språkrötterna i ett gammalt språk, utan att de bildar det ”namn” som hör till mig som andemänniska bara därför att deras ljudvärden motsvarar min väsensart, så som en bestämd grupp noter motsvarar ett bestämt ackord.

Jag tycker själv att allt det här är så kristallklart, så enkelt och självklart, att jag tror att vartenda barn måste kunna förstå vad det här är fråga om…

Visserligen vet jag också, att den säkra instinktiva känslan för ljudvärden i språket såsom andligt betingade värden är så gott som helt försvunnen, och att man inte misstar sig om man antar att det här är grunden till att min andlige ledare bildade mitt ”namn” ur tre grundläggande stavelser i ett gammalt orientaliskt språk, fastän han också hade kunnat bilda det ur stavelser eller ord på mitt modersmål, vilket under alla omständigheter skulle ha underlättat min uppgift väsentligt.

Man måste väl i alla fall förstå att jag har den insikt som är nödvändig för att inse, att bara en världsfrämmande dåre kan vara så omdömeslös att han nu för tiden skulle drapera sig med en utländskt klingande pseudonym. Man borde också av innehållet i mina böcker dra slutsatsen, att man inte kan tillskriva mig den oärlighet, som valet av en ”pseudonym” skulle innebära som skulle kunna ge sken av att jag är en människa av en fjärran, främmande stam.

Som avslutning måste jag säga att det sätt på vilket jag själv var van att läsa böcker under min ungdomstid, då jag knappt frågade efter författaren men desto mer efter innehållet, inte alls tycks ha varit så dåligt.

Jag önskar av hela mitt hjärta att mina böcker får sådana läsare!

Till slut är det säkerligen så att innehållet i en bok och detta innehålls inverkan på läsarens själ också är det säkraste underlaget för bedömningen av författaren. –

 

*


Boken om Den Konungsliga Konsten

Boken om
den levande Guden

Boken om
Livet efter detta

Boken om Lyckan

Vägen till Gud

Boken om Kärleken

Hemligheten

Bönen

Livets Ord

Mera Ljus

Golgatas Mysterium

Lovsång

Tröstens bok

Tillvarons mening

Kultmagi och Myt

Johannes Visdom

Det Höga Målet

Världar